Kurser närmar sig med stormsteg. Hästarna har vilat Onsdag och jag tror nog att Pina i allafall får vila Torsdag oxå.  Känner mig laddad för ridning med Pina och mindre laddad för ridningen med Ture... Jag känner att man blir lite less när det verkar som att de aldrig ska gå vägen. Jag har väntat i 10 år nu och kämpat så mycket med denna häst. Gått och lett och lett och lett och lett och longerad och tömkört i 30 000 miljoner triljoner mil. Nu känns han helt konstig, det är något som inte stämmer,  och då får jag ju för mig så klart att det är något som felas honom. Har han ont? Är han bara less? Är han bara van att inte behöva anstränga sig så mycket? Han var ju helt underbar fram till att jag flyttade honom till Ponde. Nu är han inte alls lika fin nå mer... Nå vi får se hur det går på kursen, kanske det går jättebra och vi får ny inspiration och motivation, vem vet? Jag vet då att Maria H älskar honom  och har jag tur så blir jag filmad så jag får se hur han rör sig och så vidare... Hoppas även jag får någon att fota så att jag kan lägga in dom på bloggen så ni får se hur vacker han är i allafall

Cambi har då i allafall blivit i barndömen. Hon känner sin biologiska klocka ticka och är nu i värre brunst än någonsin. Hon har inte ro att äta ens en gång utan springer omkring och åmar sig och kråmar sig åt grannens hästar. Saga är måttligt glad åt henne när hon trycker rumpan mot hennes boxvägg. Fast det blir ju mer gräs ute över till Saga, och det tackar hon ju inte nej till .