Nu börjar det bli lite för mycket.. Nu är det sista behandlingstillfället och hästarna lite lätt startade.. Ja, vad händer då. Nå givetvis måste det först bli så kallt så att jag som är en vekling nu i och med cellgifterna inte klarar att hålla värmen. Sedan blir jag så sjuk efter behandlingen att jag inte ens orkar sitta upp. Kul! Idag orkar jag i allafall sitta och är så sur att jag måste skriva ett blogginlägg så det är väl på väg mot rätt håll antar jag.. Men lagom till att jag repar på mig kommer det komma till värsta pälsfällningen och hormonstinna ston. SUCK! Ture brukar bli mycket berörd av pälsfällningen så inte ens han kommer att vara bäst i stallet...Nu är det så man börjar ge upp, efter hästarnas "micro-vila" på 8 månader... Jag vet att det bara är frågan om veckor kvar men man blir som extra desperat när man skymtar mål-linjen. Jag är såååååå sur och vresig så jag vet inte var jag ska göra av mig. Måste nog ringa lilla Z som kom och piggade upp mig sist jag hade vart sur i några dagar ;)