Kollade lite runt på bilder på datorn och hittade en bild på min första kärlek. Mannen - legenden - biffen - tjuren från Bronx - ZIMSON.

Alla som kände honom visste att han var en redig karlakarl som inte tog nån skit. Vilken härlig hund! Han blev sedan far till flertalet valpar och en utav dem var min Ezkil. Dom var inte alls lika varandra förutom att dom var väldigt "mammiga" men Zimson var det på sitt sätt - fjäsk låg inte i hans natur   . Han hade ett ack så rastypiskt utseende men Golden Retrieverns "will to please" tappades bort någonstans på vägen när Zimsons gener sattes ihop. Han var dock väldigt trogen, lättsam och hade ett fruktansvärt starkt psyke. Han gjorde alltid som jag ville - men i sin takt och man fick liksom inte tro att man kunde befalla honom, man fick be honom. En smart hund som inte använde sin smarthet till att göra konster utan att göra livet så bra som möjligt för honom själv och hans matte.  Saknaden blir enorm när man sitter så här och minns honom och jag vet att många med mig skulle vilja träffa honom igen.